Isabella Berggren
Ålder: 20 år
Roll: Kassör
Instruktörsutbildningar:
Agility (A1) – 2025
Freestyle – 2024
Hej! Jag heter Isabella och är 20 år. Jag har varit medlem i Stockholms hundungdom sedan jag fick min första egna hund för 6 år sedan, men min resa inom hund började långt innan det. Jag och min mormor och morfar var alltid hundvakter åt min mormors kompisars hundar när jag var liten. Jag brukade få följa med på agilityträningar och -tävlingar och det var verkligen dem som väckte mitt intresse för hundsport. är jag var 12 år köpte min pappa en rotweiler som heter Freja och ett halvår senare, precis innan jag fyllde 13 fick jag min första egna hund, en jack russell terrier som heter Wilda. 2024 köpte min mamma en jack russell, Zelda, och min mammas bästa kompis köpte Zeldas halvbror, Macho. Jag har alltså erfarenhet av att träna både små och stora hundar och ni kommer förmodligen träffa iallafall en av dem när nu går kurs för mig!
Som instruktör är mitt motto att alla mina deltagare ska gå hem från kurse och älska sin hund lite mer än när de kom. Jag vill att ni ska vara så stolta över era hundar som det bara går. Enligt mig går inte en träning dåligt bara för att man inte gjorde det som var tänkt, det som räknas i mina ögon är att man har kul tillsammans – det är vad hundsport går ut på enligt mig! Jag tror också på att det inte finns några dumma frågor, så fråga på. Hellre en fråga för mycket än en för lite och oddsen är att någon annan i gruppen undrar exakt samma sak men kanske inte vågar fråga. Glädje och kärlek är min ledord i hundträning och vad jag tror är det som leder till att man lyckas!
Jag och Wilda har provat sjukt mycket olika sporter men vi båda fastnade verkligen för agilityn. Jag verkligen älskar det bandet man får mellan hund och förare, dels att få känna det själv när jag springer med Wilda men också att se när mina kursdeltagare hittar det med sina hundar. Som den tävlingsmänniska jag är, är det lite synd att Wilda är ljudkänslig och har ite scenskräck. Vi har alltså inte kunnat tävla så mycket i vår karriär men vi har gjort otroliga framsteg och tar oss sakta men säkert ut på tävlingsbanan igen. Även om vi inte “officiellt” tagit oss förbi klass 1 på grund av dessa svårigheter tränar vi ändå på klass 3 banor och har otroligt kul tillsammans!
Med min rottis, Freja, tränar jag otroligt mycket vardagslydnad. Vi bor mitt ute i skogen så för miljöträningens skull brukar vi åka på utflykter in till stan, vilket både hon och jag tycker är spännande. Som person är jag väldigt aktiv och gillar att springa, något jag nu försöker få Freja att inse är kul genom att dra med henne ut på mina lugnare löprundor. Vi provar även lite olika hundsporter för skojs skull men har inga tävlingsambitioner – ännu.
Dessa två, Zelda och Macho, hjälper jag också till att träna och tar ibland med dem på kurser. De är väldigt speciella båda två. Zelda har någon extra-energiknapp många andra hundar inte har och hon är otroligt envis – är hon lös på agilityplanen går hon nästan inte att få tag på för att hon tycker det är så kul och vill aldrig sluta. Macho är världens snällaste och lugnaste kille – tills han får syn på något mer intressant, då låser sig blicken och han förvandlas genast till skolboks exemplet av en jack russell. Med dessa två tränar jag agility men tävlar bara Zelda.